En guide om depression

I den här artikeln kommer vi att fokusera på depression eller depressionssyndrom. Vi kommer att beskriva sjukdomen, förklara vad det finns för olika symtom på depression, vad det finns för närliggande sjukdomar, olika sorters depression, sjukdomens historia och vad det finns för behandlingar av sjukdomen. Vi kommer även att komma med några tips till anhöriga, depression test samt skriva om vad vi vet om vad som orsakar depression.

Depression är en global folksjukdom, en allvarlig och vanlig sjukdom som bidrar till mycket lidande för miljontals människor världen över. Här i Sverige står depression för nästan hälften av alla sjukskrivningar. Det kan emellertid gå ännu längre. I 15 till 20% av fallen leder sjukdomen till och med till att de drabbade tar livet av sig. Det är viktigt att vi medmänniskor lär oss att känna igen symtomen, så att det inte behöver gå så långt. En ökad förståelse kommer att innebära att fler får rätt behandling i tid. Det kommer också att minska de anhörigas lidande. Så läs vidare och lär dig mer om depression, det kan rädda liv.

Diagnosen depression

Depression, eller depressionssyndrom som sjukdomen också kallas, är en allvarlig psykiatrisk sjukdom. Det är en av de stora folksjukdomar som står för cirka 40% av sjukskrivningarna i vårt avlånga land. Depression är nästan lika vanligt som hjärt- och kärlsjukdomar, som är vår största folksjukdom.

Depression är emellertid inte bara ett problem här i Sverige, utan en global folksjukdom. Idag är det runt 6% av den allmänna befolkningen som uppvisar symtom på depression. Det ser dock inte likadant ut i alla länder. I Japan är det 7% av befolkningen som någon gång under sitt liv drabbas av en depression och i Frankrike är motsvarande siffra 21%.

Under sin fertila period drabbas kvinnor nästan dubbelt så ofta som män. Innan puberteten och efter klimakteriet är sjukdomen lika vanlig hos män som hos kvinnor. Var fjärde man får en depression någon gång under sitt liv, och var tredje kvinna drabbas.

’MDD’

På engelska brukar sjukdomen kallas för Major Depressive Disorder (MDD). För att fastställa diagnosen här i Sverige använder vi oss av kriterier från diagnosmanualen ICD-10. Till skillnad från de flesta andra psykiatriska sjukdomar eller diagnoser så krävs det ingen djuplodande utredning för att en patient ska få diagnosen depression. Istället är det en bedömning som görs av en psykiatriskt kunnig läkare eller en psykolog, i samråd med patienten. Psykologen eller läkaren ställer frågor om patientens symtom på depression och patienten kan även få fylla i frågeformulär. Det här är avklarat på ett kort läkarbesök, till skillnad från en utredning som kräver flera besök och ofta även intervjuer med dina anhöriga och/eller släktingar.

Det brukar hjälpa att få en diagnos. Den sjuke kan då börja få behandling och mår kanske lite bättre av att veta att hen inte är värdelös och att världen inte är så trist och grå som hen trott, utan att hen bara tänker så för att hen är sjuk och att det kommer att bli bättre.

Symtom på depression

En depression påverkar i regel den sjukes vardag på många sätt. Uppgifter som man tidigare utförda av bara farten kan under en depression ta en enorm energi i anspråk. När man är deprimerad blir man ovanligt nedstämd och orkeslös. Symtomen varierar en aning från person till person, men dessa är huvudkriterierna, som alla deprimerade uppvisar någon kombination av. Vissa får emellertid bara ett av huvudkriterierna, medan vissa får alla. Huvudkriterierna för depression:

• Ovanlig nedstämdhet.
• Glädjelöshet/apati.
• Orkeslöshet.

Utöver de huvudkriterierna finns det en rad andra symtom på depression:

• Förändrad aptit (minskad eller ökad aptit)
• Ovanligt dålig självkänsla
• Förändrad sömn (sover mer än normalt eller mindre än normalt)
• Koncentrationssvårigheter
• Självmordstankar
• Självhat och självkritik
• Förändrat rörelsemönster
• Irritation
• Minnesstörning
• Vanföreställningar och hallucinationer
• Minskad eller obefintlig sexlust

För att du ska diagnosticeras med mild depression räcker det att du har två av huvudkriterierna och två av de andra symtomen. När en person har samtliga av huvudkriterierna och fem eller fler av de övriga symtomen på depression brukar man tala om en svår depression.

Att känna sig nedstämd eller ledsen någon gång är en del av livet och helt normalt, men när man drabbas av en depression försvinner inte den sinnesstämningen eller de andra symtomen på väldigt lång tid. Då behöver man söka professionell hjälp. För att man ska kunna diagnostiseras med depression ska man ha haft sina symtom i minst två veckor.

Ovanlig nedstämdhet

En person med depression brukar bli ovanligt nedstämd och pessimistisk. För den sjuke kan allt kännas hopplöst, grått och trist.

Glädjelöshet/apati

Det här innebär att ingen och inget kan få personen på bättre humör, till och med sådant som den sjuke tidigare tyckt varit roligt har ingen effekt på den sjukes humör. Istället blir den sjuke viljelös och handlingsförlamad.

Orkeslöshet

Ett annat vanligt symtom på depression är orkeslöshet, både mental och fysisk sådan. En deprimerad person kan känna sig helt slutkörd trots att hen inte har gjort något annat än legat i sängen hela dagen.

Förändrad aptit

Den sjukes aptit kan även förändras, vilket är ett vanligt förekommande symtom på depression. Det vanligaste är att aptiten minskar och att personen går ner i vikt, men det förekommer även fall där den deprimerade börjar äta mer, eftersom deras aptit ökat.

Ovanligt dålig självkänsla

Med självkänsla menar vi ens egen uppfattning om en själv. En hälsosam självkänsla innebär att man vet att man duger som man är. En person med svag självkänsla behöver däremot ständigt andras bekräftelse på att hen är duktig och värdefull. De brukar även ställa alldeles för höga krav på sig själva.

Om en person som normalt har god självkänsla plötsligt börjar uttrycka en väldigt negativ uppfattning om sig själv och den negativa inställningen inte går över på ett tag bör du reagera. Det kan nämligen vara ett symtom på depression. Visst kan ens självkänsla variera från dag till dag, till och med från timme till timme, men en ihållande dålig självkänsla kan vara oerhört destruktiv och något man bör söka hjälp för.

Förändrad sömn

Det är även vanligt att sömnen påverkas när man blir deprimerad. Det vanligaste är att den sjuke vaknar tidigt och sedan inte kan somna om. Detta kallas för insomnia eller sömnlöshet. Det förekommer emellertid fall där den sjuke sover mer än normalt, vilket kallas för hypersomni. Personen får då ett ökat sömnbehov och sover tio timmar eller mer på natten, men ändå är trötta hela tiden.

Koncentrationssvårigheter

Koncentrationen brukar också påverkas av en depression. Dels kan det vara tröttheten, orsakad av insomnia eller hypersomni, som inverkar på de kognitiva funktionerna eller så kan det vara besvärliga tankar som tränger sig på och stör, när du försöker koncentrera dig på något. Det kan till exempel vara tankar om hur hopplös, ful eller dålig du är eller att du borde begå självmord. Det är vanligt att deprimerade tänker igenom sina liv och fastnar i grubblerier över saker de tycker att de har misslyckats med.

Självmordstankar

Självmordstankar är ett vanligt symtom på depression, liksom mer generella tankar på döden. Den här sjukdomen är så smärtsam att vissa inte ser någon annan utväg än att begå självmord. Sjukdomen gör det även svårt för den sjuka att föreställa sig en bättre framtid. Av de sjuka är det 15–20% som begår självmord.

Självhat och självkritik

Den som är deprimerad är i regel väldigt självkritisk och hatar rent av sig själv. Det här hör ihop med den dåliga självkänslan och resulterar i att den sjuke ser sig själv som värdelös. Andra symtom på depression är att den sjuke blir tillbakadragen och grubblande.

Förändrat rörelsemönster

En deprimerad person kan även börja röra sig på ett annorlunda sätt än denne brukar. Antingen rör den sjuke sig långsammare, på ett hämmat vis, eller så är hen ovanligt rastlös, orolig och överaktiv.

Irritation

Ett annat vanligt symtom på depression är att den sjuke blir ovanligt irritabel och brusa upp över saker som denne inte ens skulle ha reagerat på tidigare. När det är ett barn som är deprimerat kan det här symtomet vara särskilt framträdande, så att man uppfattar barnet som mer irriterat än nedstämt.

Minnesstörning

När äldre blir deprimerade är det vanligt att deras minne påverkas, så att den drabbade minns sämre. Det är dock inte omöjligt att minnet och andra kognitiva funktioner påverkas om du är yngre också, speciellt om du sover dåligt.

Vanföreställningar och hallucinationer

Det är sällsynt, men i vissa svåra fall av depression kan den deprimerade få psykotiska symtom, till exempel vanföreställningar eller hallucinationer.

Minskad eller obefintlig sexlust

Sex brukar vara ungefär det sista man tänker på när man är deprimerad. Man har helt enkelt ingen lust. Det kan leda till skuldkänslor om man har en partner som vill och förväntar sig att man ska prestera i sovrummet.

Olika sorters depression

Det är emellertid inte så enkelt som att det finns en enda sorts depression. Här beskriver vi de olika sorterna av depression som förekommer.

Årstidsbunden depression

Det här är en depression som återkommer varje år och som påverkas av årstiden. Den vanligaste typen av årstidsbunden depression är vinterdepressionen, där man är deprimerad under hösten och vintern och symtomfri under våren och sommaren. Den här typen av depression brukar förkortas SAD, efter det engelska namnet på sjukdomen: seasonal affective disorder.

Reaktiv depression

En reaktiv depression är när man drabbas av en depression efter att man har varit med om något traumatiskt eller tråkigt. Det kan till exempel handla om att en nära anhörig har dött eller att du eller någon du känner har drabbats av en allvarlig sjukdom. Det är normalt att man blir ledsen och sörjer en period, men för vissa kan sorgeperioden övergå i en depression som varar i månader eller till och med i flera år.

Förlossningsdepression

Det här är en typ av depression som kvinnor kan drabbas av efter att de har fött barn. Hela 80% av alla kvinnor som föder blir nedstämda efteråt, vilket beror på en kombination av hormonell påverkan och den stora förändringen i hennes liv. Det är emellertid viktigt att ta de här symtomen på allvar, då de i vissa fall kan utvecklas till en regelrätt depression som kan påverka kvinnans förmåga att ta hand om barnet. Det här tillståndet har lett till att barn har kommit till skada, vissa har till och med dött. Om tillståndet inte förbättras efter några veckor bör kvinnan söka vård.

Psykotisk depression

En person som lider av psykotisk depression har de negativa symtomen på depression, som nedstämdhet och självmordstankar, med mera. Därtill har personen även psykotiska symtom, som vanföreställningar och hallucinationer. Vanföreställningarna kan till exempel handla om att andra kan läsa ens tankar eller att man blir förföljd. Hallucinationer innebär att man hör röster eller ser saker som inte finns på riktigt. Det här tillståndet är sällsynt och uppstår bara vid riktigt allvarliga depressioner.

Manodepression

En bipolär eller manodepressiv person pendlar mellan perioder av mani och perioder av depression. De olika extrema perioderna varar normalt i några månader åt gången. Den här typen av depression behöver också behandlas med antidepressiva läkemedel.

Dystymi

Dystymi är en kronisk depressionssjukdom som kan vara i flera år eller, i vissa fall, hela livet. För att man ska kunna få diagnosen dystymi måste man ha haft sina symtom i över två år. Den här sortens depression brukar vara mildare än en egentlig depression.

Även om den drabbade känner sig orkeslös, sorgsen och trött brukar den sjuke kunna fungera i vardagen och studera och jobba som vanligt. Symtomen vid dystymi brukar nämligen vara ganska milda. Det är dock vanligt att ett dystymi övergår i en depression. Dessutom kan en dystymi i vissa fall vara mer handikappande än en depression. För en person som har dystymi kan vissa dagar vara lite lättare, men det blir aldrig. Det är vanligt att personer med dystymi får sjukhusvård och försöker ta livet av sig.  Jämfört med depression så är dystymi trots det ett relativt okänt begrepp.

Svårighetsgrad

Som vi redan, i förbigående, har nämnt så klassificerar man även depression efter svårighetsgrad. Skalan går från mild depression, som kan vara svår att skilja från vanlig nedstämdhet. En mild depressionen påverkar inte den sjukes vardag, utan hen kan arbeta eller studera som vanligt. Vid en svår depression har den sjuke däremot återkommande självmordstankar och klarar en del inte ens av grundläggande vardagliga sysslor, som att äta och dricka. Svåra fall av depression kan kräva tvångsvård för att den sjuke inte ska kunna skada sig själv.

Svårighetsgraden är emellertid inte ristad i sten. En person som från början bara har milda symtom kan senare mycket väl utveckla en allvarlig depression om sjukdomen får gå obehandlad tillräckligt länge.

Komorbiditet och närliggande sjukdomar

Komorbiditet är en medicinsk term som betyder samsjuklighet, alltså sjukdomar som ofta förekommer samtidigt. Den vanligaste sjukdomen som förekommer samtidigt som depression är olika ångestdiagnoser. Hela 50% av patienterna med depression har även länge haft problem med ångest. Ångestsymtomen kan försämra depressionen och göra att det tar längre för den sjuke att bli frisk från depressionen. Depression kan uppträda sida vid sida med dessa sjukdomar och tillstånd:

• Generaliserat ångestsyndrom (GAD)
• Dystymi
• Alkohol- och drogmissbruk
• ADHD
• PTSD
• Hjärtkärlsjukdomar
• Fysisk smärta
• Personlighetsstörningar
• KOL
• Parkinsons sjukdom

Depressionstest

Misstänker du att du är deprimerad? I så fall kan du testa att göra ett depressionstest. Det finns flera olika test på nätet, ett hittar du till exempel på Kry och ett annat finns på doktor24. Doktor24 har ett depression test som består av 14 vedertagna frågor som även används inom psykiatrin.

Om du får många poäng på ditt depression test och det visar att du lider av en depression är det dags att söka professionell vård. Vid få poäng kan det räcka att följa några av testets råd för att du ska kunna förbättra ditt mående. Ett depressionstest är ett smidigt sätt att snabbt få en överblick över sitt mående. Depression test kräver inte att du pratar med någon om dina bekymmer och du är helt anonym. Ingen behöver få reda på att du har tagit testet.

Resultaten på depression test ska emellertid tas med en nypa salt. Frågorna kanske inte riktigt passade dig och fångade upp dina problem. Du känner dig själv bäst. Om du, trots ett depressionstest med låga poäng, vet att du mår dåligt och misstänker att du har en depression så sök professionell hjälp ändå. Det är hemskt onödigt att chansa med en så här allvarlig sjukdom.

Att göra ett depression test är emellertid inte samma sak som att få en diagnos, även om testen brukar ange en sådan. En diagnos får du av en läkare eller en psykolog. Det är även dessa som kan ge dig läkemedel och annan behandling, om de bedömer att det skulle hjälpa dig.

Sjukdomsprocessen depression

Man kan drabbas av en depression när som helst i livet, oavsett hur gammal man är. Om man är ung, runt puberteten eller ännu yngre, när man blir sjuk så är risken större för återfall. Vid återfall använder man samma behandling som funkade vid det förra insjuknandet. Den vanligaste debutåldern är i början av tonåren och medianåldern för debut är 30 år.

Det är dessutom vanligt att äldre blir deprimerade. Av personer som är över 65 år är det hela 12–15% som drabbas av en depression. Äldre som dessutom har en annan allvarlig sjukdom, som cancer eller en hjärtkärlsjukdom, löper ännu högre risk att bli deprimerade. Under sådana förhållanden är det 30–40% som är kliniskt deprimerade.

Orsaker till depression

I tvillingstudier har man sett att genetiken står för ungefär 40% av risken att drabbas av depression. Precis som många andra psykiatriska diagnoser är det många olika gener som bidrar till att en person utvecklar depression. I en gen studie som genomfördes 2019 kunde man visa att det fanns 102 genvarianter som kunde kopplas till depression.

5-HTTLPR är en av generna som man har studerat närmare. Genen ansvarar för transporten av signalsubstansen serotonin och man har tidigare trott att den kan öka risken för depression. Resultaten har dock varit inkonsekventa. I tre studier har man kommit fram till att genen påverkar risken att drabbas av depression, men i två andra har man inte kunnat se någon sådan risk. Man har inte kunnat peka ut några specifika kandidatgener som ökar risken för att utveckla depression.

Om en person har varit med om något traumatiskt i barndomen, som att ha blivit sexuellt utnyttjad eller misshandlad på något annat sätt, så ökar risken att personen sedan kommer att bli deprimerad. Hur mycket en person påverkas av ett barndomstrauma varierar dock från person till person, men det finns vissa genvarianter som man tror ökar sårbarheten.

Andra psykiatriska problem, som ångest och alkoholmissbruk kan också öka risken för att man utvecklar en depression. Vissa läkemedel kan också utlösa depressioner, till exempel betablockerare, NSAID, kalciumblockerare och ACE-hämmare.

Läkemedel mot depression

Det finns ingen anledning att misströsta om du eller en anhörig har fått en depressions-diagnos, för idag finns det många effektiva läkemedel på marknaden. Enligt en studie har medicinen mot depression framför allt god effekt på långvarig och allvarlig depression. Det finns några olika sorter att välja mellan. Ett alternativ är så kallade selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), som gör att patienten får mer serotonin i omlopp. Serotonin är en signalsubstans som bland annat påverkar en persons sömn, libido och aptit. För många kan den här typen av läkemedel lindra depressionssymtomen. Det är emellertid inte så enkelt som att depressioner orsakas av en brist av serotonin. Våra kroppar är komplexa och det är många faktorer som spelar in. Några exempel på läkemedel i den här kategorin är Fluoxetin, Citalopram, Sertralin och Paroxetin.

Citalopram (SSRI)

Citalopram är ett läkemedel som brukar säljas under läkemedelsnamn som Cipramil och Celexa. Det var det danska läkemedelsbolaget Lundbeck som var först ut med att producera Citalopram. 1992 godkändes Citalopram i Sverige, dock först bara för akuta fall. 1999 godkändes läkemedlet även för långtidsanvändning på över ett halvår. Förutom depression används Citalopram mot tvångssyndrom, paniksyndrom och PMDD. Precis som alla andra antidepressiva har Citalopram vissa biverkningar. Dessa inkluderar förvärrad depression, viktförändring och muntorrhet. Citalopram kan även göra en illamående och göra att ens sexlust minskar.

Citalopram har även potential att utlösa manier, hypomanier och till och med psykoser. Om en patient har schizofreni och tar Citalopram så är det möjligt att schizofrenin blir värre. För att kunna börja ta Citalopram behöver du få ett recept från din läkare eller psykolog. Medicinen kan du sedan hämta ut på ditt närmaste apotek.

Fluoxetin (SSRI)

Fluoxetin är ett antidepressivt läkemedel av typen SSRI. Det används mot medelsvår till svår depression, tvångssyndrom och bulimi. Det är emellertid viktigt att du berättar för din läkare.

En behandling med Fluoxetin brukar börja på 20 milligram och kan sedan ökas upp till en 60 milligram per dag. Risken för biverkningar brukar emellertid också öka när man ökar dosen, vilket kan vara bra att vara medveten om. Fluoxetin kan även ges till barn från att de har fyllt åtta år. Då rekommenderar FASS en startdos på 10 milligram. Den kan sedan ökas upp till 20 milligram.

I likhet med de flesta andra läkemedel får man räkna med vissa biverkningar när man tar Fluoxetin. Några av de vanligaste, som nästan alla får, är illamående, trötthet, minskad aptit och insomnia. Fluoxetin kan även orsaka psykoser, hypomanier och manier i vissa svåra fall. I så fall bör du sluta med läkemedlet. Om du får utslag eller drabbas av en anafylaktisk chock har du troligen drabbats av en allergisk reaktion och du bör även då sluta ta Fluoxetin. Kontakta läkaren som föreskrev Fluoxetin till dig och be om råd.

För att starta en behandling med Fluoxetin behöver du få ett recept från en läkare eller en psykolog. Receptet överförs elektroniskt till apoteket och där kan du sedan hämta ut din medicin.

Agomelatin

En annan klass av antidepressiva är Agomelatin. Det här är en medicin vars verksamma substans liknar det kroppsegna hormonet melatonin. Melatonin är ett hormon som påverkar vår vakenhet och dygnsrytm, genom att det produceras när det börjar bli mörkt. En människa har som mest melatonin i kroppen under natten. Den här medicinen hjälper alltså mot sömnstörningarna som deprimerade brukar lida av.

Monoaminåterupptagshämmare

En annan typ av antidepressiva kallas för icke-selektiva monoaminåterupptagshämmare. I den här kategorin hittar vi bland annat medicinerna Klomipramin, Trimipramin och Amitryptilin. Den här typen av läkemedel brukar främst användas vid allvarliga depressioner. Dessa mediciner påverkar kroppen på lite olika sätt, beroende på vilket läkemedel man tar. Klomipramin har till exempel effekt på serotoninsystemet, men det påverkar även noradrenalinet. Trimipramin påverkar även serotonin och noradrenalin, men har även en neuroleptisk effekt. Det är dock bara två exempel och i den här kategorin finns det många andra varianter.

Tetracykliska mediciner

Det finns även en antidepressiv läkemedelskategori som kallas tetracykliska mediciner. Namnet kommer sig av läkemedlens kemiska formel. Mianserin, som har effekt på serotoninsystemet samt gör att den sjuke får mer noradrenalin i omlopp, är ett exempel på den här sortens läkemedel.

Två andra sorters mediciner som förekommer är selektiva serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare och selektiva noradrenalinåterupptagshämmare. Det första läkemedlet av den sistnämnda typen som kom ut på marknaden var Maprotilin.

Noradrenergt och specifikt serotonergt antidepressivt läkemedel (NaSSA) och MAO-hämmare heter de sista två medicinkategorierna. MAO-hämmare minskar upptaget av enzymet monoaminoxidas (MAO). Det enzymet har till uppgift att bryta ner serotonin, melatonin, dopamin och noradrenalin. Genom att minska ner på den nedbrytningen får man mer kvar av de substanserna.

Voxra och övriga mediciner

Det finns även en rad antidepressiva läkemedel som inte tillhör någon av de ovannämnda kategorierna. Här hittar man till exempel Voxra, som är verksamt på acetylkolin, noradrenalin och serotonin. Acetylkolin är en signalsubstans som reglerar synapserna i hjärnan. Den elektriska laddningen som hänger ihop med synapserna går att koppla till en persons vakenhet. Ett annat exempel är Litium som kan användas i förebyggande syfte för att motverka både depression och mani.

Placebo

National Institute for Health and Care Excellence i Storbritannien har gjort en genomgång som visade att SSRI var mycket effektivare än placebo. Oavsett vilken svårighetsgrad depressionen var på fick patienterna i studien en 50 procentig lindring av sina symtom.

Det är dock inte alla som får tillräckligt stor effekt av antidepressiva läkemedel, eller så kan depressionen vara så svår att man inte kan vänta på att ett läkemedel ska få effekt. Då kan man testa ECT istället. Längre fram i den här texten kommer du att kunna läsa mer om den behandlingsmetoden.

Samtalsterapi för depression

Samtalsterapi är en annan vanlig behandlingsform vid depression. En studie från 2012 kom fram till att samtalsterapi var bättre än ingen behandling alls, men att alla andra behandlingsformer var effektivare. Enligt en senare studie från 2017 är KBT-terapi däremot precis lika effektivt som antidepressiva mediciner. I fall av kronisk depression är det vanligt att man kombinerar läkemedelsbehandling och samtalsterapi. Det finns ganska goda bevis för att psykoterapi är ett bra komplement till vanlig läkemedelsbehandling när det gäller att behandla en komplicerad depression på kort sikt.

KBT-terapi har mest forskningsstöd för behandling av barn och ungdomar. Det är emellertid en vanlig behandlingsform även i andra ålderskategorier. KBT är en förkortning för kognitiv beteendeterapi och terapiformen går ut på att utmana sina tankar genom att utföra beteendeexperiment. På så sätt lär sig patienten att utmana skadliga beteenden och tankar och utveckla nya beteendemönster. Den här terapiformen används även för att behandla fobier, panikångest och social fobi.

ECT

Om medicinerna inte hjälper, eller om läget är så akut att man inte kan vänta på att medicinerna ska börja verka, kan man testa ECT (Electroconvulsive therapy). Det är en behandlingsform där man ger personen elchocker i hjärnan. Patienten får bedövning och elektroder fästs vid patientens tinningar. Sedan kopplar man upp personen till en ECT-maskin, som alstrar ström i rätt styrka. Under behandlingen förs elen över till patientens elektroder och in i dennes hjärna.

Det låter kanske konstigt, men det funkar verkligen. Det är dock viktigt att den här metoden kompletteras med antidepressiva läkemedel och/eller terapi, för att förhindra återfall. ECT används även för att behandla andra psykiatriska sjukdomar, som bipolär depression, schizofreni och mani. Det är en säker, snabb och effektiv metod.

Tips på hur man kan bekämpa depression

Det finns emellertid även saker du kan göra själv. Träning kan till exempel lindra dina besvär om du lider av en mild depression. I studier har man kommit fram till att fysisk träning för de allra flesta är lika effektivt som antidepressiva läkemedel för att bota en mild depression. Träning rekommenderas därför till de som känner sig motiverade och är fysiskt oförmögna att träna.

Att sluta röka har också visat sig kunna vara lika effektivt mot depression som antidepressiva. I vissa fall har effekten till och med varit större hos de deprimerade som slutat röka.

Sömn

Sömnen är också en viktig faktor, både för att förebygga en depression och för att behandla en mild depression. Ha det svalt i rummet du ska sova i och undvik att titta in i någon skärm när du ligger i sängen. Ett annat tips är att försöka att alltid gå och lägga sig och gå upp samma tid, för att skapa en rutin kring sömnen. Försök även att varva ner på kvällen, till exempel genom att läsa en bok, så att sitta vid datorn inte är det sista du gör innan du går och lägger dig. Vissa kan sova bra ändå, men somliga blir väldigt påverkade av det blå ljuset från skärmar.

Ett annat område som du kan fokusera på om du vill förbättra din hälsa är kosten. Ät mycket frukt och grönsaker. Försök att, rent generellt sett, äta balanserat och varierat. Följ ingen konstig restriktiv diet, utan fokusera på att göra en livsstilsförändring som du faktiskt kan bibehålla i det långa loppet.

Sammanfattning av sakerna du kan göra själv för att förebygga och behandla en mild depression:

• Träna
• Sluta röka
• Prioritera din sömn
• Ät hälsosamt och varierat

Depressionens historia

Ordet deprimerad har sitt ursprung i latinets ”deprimere” som betyder att pressa ner. Depression verkar ha funnits i alla tider. De första texterna om sjukdomen kommer från antika Grekland. De forna grekerna kallade sjukdomen för melankoli. Dock använde de sig av ett bredare begrepp än dagens läkare gör för att diagnostisera depression. Det som de forna grekerna såg som utmärkande för sjukdomen var symtom som sorgsenhet, förtvivlan, nedstämdhet, vanföreställningar och rädsla. De trodde att människan hade fyra grundläggande kroppsvätskor och att man blev melankolisk när de här vätskorna var ur balans.

Depression i Mellanöstern

Under islams guldålder, mellan år 750 till 1250, beskrevs sjukdomen av persiska läkare och senare även av vårdpersonal inom det muslimska riket. En av läkarna som utvecklade idéer om sjukdomen melankoli var Ishaq ibn Imran som dog cirka år 903. Han kombinerade begreppen melankoli och ”phrenitis”, en akut inflammation i både kroppen och sinnet. Begreppet brukade användas för att beskriva ett tillstånd av sinnesförvirring där patienten även har feber.

Avicenna var en persisk läkare som var verksam under 1000-talet. Han beskrev melankoli som en depressiv typ av förstämningssjukdom som kunde leda till att den sjuke utvecklade fobier. Avicenna skrev en bok med titeln The Canon of Medicine som blev tongivande för läkekonsten i Europa. Han hade även stort inflytande på hur man tänkte kring medicin i Europa. Avicenna sågs som lika viktig för medicinen som Hippokrates och Galen. 

Depression bland munkar

På medeltiden identifierade man en sjukdom som man gav namnet acedia, efter grekiskans ”akedia” som betyder likgiltighet eller slöhet. Man beskrev det som ett tillstånd som drabbade människor som varit isolerade länge, till exempel vissa asketiska munkar. Tillståndet var inte detsamma som vår moderna definition av depression, men påminde en del om det.

På 1600-talet publicerades Robert Burtons bok The Anatomy of Melacholy. Han använde sig av sina egna erfarenheter och hävdade att melankoli gick att bota med träning, musik och en hälsosam kost. Att tala ut om sina känslor och problem med en vän skulle också hjälpa, menade han.

Kritik mot begreppet melankoli

På 1700-talet började begreppet melankoli att kritiseras och ifrågasättas allt mer. Istället förespråkades mekaniska och elektriska förklaringsmodeller. Istället för att skylla på ett mörkt, betryckt tillstånd började alltså man försöka förklara vad tillståndet beror på. De inledande teorierna handlade om dålig blodcirkulation. Det var dock inte alla som var inne på mekaniska, konkreta förklaringar. Den tyska läkaren Johann Christian Heinroth menade att melankoli beror på en rubbning i själen som orsakas av en moralisk konflikt inom patienten.

Olika författare kom så småningom fram till upp till 30 olika undertyper av melankoli. Man började även komma förslag på nya namn på sjukdomen. Termen melankoli hade använts ända fram till 1800-talet. På mitten av 1800-talet började man istället att kalla sjukdomen för depression. Uttrycket fanns redan i engelskan som en beskrivning för ett tillstånd av nedstämdhet. 1665 beskrev författaren Richard Baker med ett bildligt uttryck att någon hade en nertryckt själ: ”a great depression of spirit”.

Ordet depression används för första gången

Den franska psykologen Louis Delasiauve, som använde ordet depression 1856, var en av de tidigaste brukarna av ordet depression inom det medicinska fältet. Redan 1860 togs ordet med i ordboken och beskrevs som en psykologisk och metaforisk sänkning av en persons känslomässiga funktioner. Melankoli hade kopplats ihop med lärda män, och sågs som en fara för intellektuella. Depression befriades under 1800-talet från sådana associationer och kopplas mer till kvinnor.

Melankoli fortsatte att vara den vanligaste kliniska beskrivningen, men depression ökade i popularitet. Vid slutet av 1800-talet så var depression en vedertagen synonym till melankoli.

Olika typer av depression

Den tyska psykologen Emil Kraepelin tog fram ett klassificeringssystem, där han definierade olika sorters melankoli. I sitt system förenade han nästan alla sorters affektiva störningar i begreppet manodepressiv sinnessjukdom. Kraepelin utgick ifrån att könssjukdomarna han undersökte berodde på en patologi i hjärnan. Han skilde också på sjukdomar som hade en inre orsak och sådana som hade en yttre sådan.

1920 myntade psykologen Kurt Schneider termerna endogen depression och reaktiv depression. Det han menade med den senare termen var att den deprimerades känslor är reaktiva. 1926 utmanade Edward Mapother den här uppdelningen och hävdade att det inte gick att skilja på de två depressions-sorterna. I sina egna undersökningar hittade han ingen skillnad.

Freud och Meyer om depression

I sin studie Mourning and Melancholia skrev Sigmund Freud att en objektiv förlust också kunde leda till en subjektiv förlust. Den objektiva förlusten kan handla om ett dödsfall eller att du skiljer dig från din romantiska partner. Freud menade att en sådan förlust kan leda till en förlust av ens subjekt, då du undermedvetet har identifierat dig med det du gått miste om.

En person som har förlorat något så betydande blir melankolisk. Man börjar inte bara se negativt på världen utan även sig själv. Patientens negativa sätt att se på sig själv och sjunkande självinsikt, yttrar sig i hans tro på sin egen skuld, sin underlägsenhet och att han är värdelös. Freud tillmätte även stor betydelse till tidiga livshändelser, som han menade kunde öka sårbarheten för att utveckla melankoli/depression.

Adolf Meyer

Den schweiziske psykologen Adolf Meyer arbetade fram ett ramverk för att både patientens sociala liv och biologi skulle belysas. Han lade stor tonvikt vid patientens reaktioner, sedda ur kontexten av hela patientens liv. Meyer rekommenderade även att man använde sig av termen depression istället för melankoli.

I diagnosmanualen DSM-1 som publicerades år 1952 tog man med ”depressiv reaktion” som ett namn på en diagnos. 1968 tog man med diagnosen depressiv neuros, som definierades som en överdriven reaktion på en intern konflikt eller en konkret händelse. I samma upplaga tog de även med en sorts manisk-depressiv psykos, som en del av de affektiva sjukdomarna.

Depression och existentialism

På mitten av 1900-talet kom det flera nya psykodynamiska teorier, till exempel existentialism och humanism som båda var bekräftelser på personers individualism. Den österrikiska existentiella psykologen Viktor Frankl gjorde en koppling mellan depression och existentiella känslor av meningslöshet. Frankl menar att det var viktigt att fylla det existentiella vakuum som sådana känslor skapar. Den här behandlingsmodellen ansågs vara särskilt effektiv på unga deprimerade människor.

Den amerikanska existentialisten och psykologen Rollo May menade att depression var en sjukdom som berodde på att en människa inte kan föreställa sig en framtid. May har också skrivit att depression utspelar sig mer i tiden än i rummet och att den som är deprimerad har svårt att se fram i tiden på ett bra sätt. Det hjälper den deprimerade att fokusera på något utanför sjukdomen, menar May, eftersom det kan ge den sjuke lite perspektiv och få depressionen att släppa taget.

Humanisternas syn på depression

Humanistiskt inriktade psykologer kom med teorin att depression skulle kunna vara ett resultat av motsättningarna mellan samhället och individens drift att förverkliga sig själv, att fullfölja sin potential. Den amerikanska psykologen Abraham Maslow trodde att depression blir särskilt vanligt när samhället förnekar människor en känsla av rikedom och fulländning. 

På mitten av 1900-talet framförde kognitiva psykologer teorier om att depressionen berodde på att människor ställde orimliga krav på sig själva, satte upp en massa irrationella ”måsten” och ”borden”. När personen sedan inte klarar av att leva upp till alla kraven leder det till självhat och självömkan. På 1960-talet kom Aron Beck med en liknande teori, om att det är ett negativt tankemönster om en själv, världen och ens framtid som gör att man utvecklar en depression.

Genetik och Depression

På 1950-talet ansåg man att en depression antingen var endogen, alltså ett biologiskt tillstånd, eller reaktiv eller neurotisk, det vill säga ett resultat av stressfyllda händelser. Under resten av 1900-talet debatterade man om det var bäst att dela upp depressionerna på det sättet eller om det var bättre att ha en mer enhetlig syn på sjukdomen. Man var oense om vilket synsätt som gav den sannaste bilden av sjukdomen. När DSM-III publicerades hade det enade synsättet blivit allt mer accepterat.

På 1950-talet började man även framföra teorier om att depression skulle kunna bero på en kemisk obalans bland signalsubstanserna i hjärnan. Det var en teori som byggde på kliniska observationer där man sett att läkemedlen Reserpin och Isoniazid har påverkat depressionssymtom. Under 1960- och 70-talet blev manisk depression en enda sjukdom, den som idag brukar kallas för manodepressivitet eller bipolär sjukdom. Inom psykiatrin skiljer man alltså på bipolär depression och den vanliga kliniska depressionen, som även kallas unipolär. Begreppen unipolär och bipolär i förhållande till depression myntades av den tyska psykologen Karl Kleist.

’MDP’

På 70-talet uppfann ett gäng amerikanska kliniker begreppet ”Major depressive disorder”. De föreslog också att man skulle ta med diagnoskriterier i diagnosmanualen. 1980 infördes den förslagna ändringen i DSM-III. För att det skulle vara konsekvent, införde man i princip samma diagnoskriterier i den alternativa diagnosmanualen ICD-10. Man gjorde bara några mindre ändringar. ICD-10 använde även DSM:s trösklar för att skilja på mild, medelsvår och allvarlig depression.

Idén om melankoli överlever än idag i underkategorier melankolisk depression. De här nya definitionerna av depression har blivit globalt accepterade och i den nya diagnosmanualen DSM-IV-TR som publicerades 2000 används samma termer.

När du ska söka vård?

Om du känner igen dig i symtomen vi har listat ovan så rekommenderar vi dig att söka vård. Kontakta din närmaste vårdcentral och be om att få träffa en läkare. Denne kan ge dig recept på medicin om han bedömer att sådan kan hjälpa dig. Läkaren kan även ge dig en remiss till en psykiatrisk öppenvårdsmottagning där du kan få träffa en psykolog.

Det kan ta några dagar att få en tid hos en läkare. Om det inte går att vänta och du är självmordsbenägen bör du vända dig till en akutmottagning. Be en anhörig hjälpa dig om du inte förmår söka vård själv. Om du eller en anhörig befinner sig i livsfara ska du ringa 112.

Problem som kan uppstå vid en depression

Depression är en sjukdom som kan ställa till det på många sätt. Den kan leda till att man inte orkar eller vill göra saker som man tyckte var roligt tidigare. Sjuka kan bli tvungna att sjukskriva sig från sina studier eller sitt arbete, på grund av koncentrationssvårigheter som orsakats av sömnbrist och/eller besvärande tankar. En depression kan även göra det svårare att orka utföra vardagssysslor, som att plocka ur disken, hänga tvätt, borsta tänderna, med mera. Depressionen gör en trött i kroppen men det kan även bli svårare att motivera sig själv att utföra sysslorna.

Ett annat vanligt problem vid depression är att man börjar ta antidepressiva, men slutar ta dem för tidigt. Kanske tycker man att man mår lite bättre och inte behöver dem längre, men för att antidepressiva läkemedel ska hinna få full effekt kan man behöva ta dem i upp till ett halvår. Vissa kanske aldrig kan sluta med dem utan att genast få återfall. Prata alltid med din läkare innan du slutar med din medicin och be om instruktioner för hur du ska gå tillväga. Det är ingen bra idé att sluta helt med antidepressiva från en dag till en annan, då kommer du definitivt att må dåligt. Be din läkare om en plan för utfasning, så är chansen större att det går bra.

Tips till anhöriga

Den sjuke är dock inte den enda som lider av sjukdomen. Det kan vara nog så svårt att vara anhörig till en person med depression och se någon man bryr sig om må dåligt. Det kan få en att känna sig maktlös, men det är du inte. Dock finns det ingen anledning att misströsta. Depression går att bota och det finns saker som du som anhörig kan göra för att lotsa den sjuke i rätt riktning.

Läkningen tar tid

När det gäller depression är det viktigt att inte ha för höga förväntningar på behandlingen och hoppas på för mycket för fort. Det gäller både för den sjuke och dig som är anhörig. Höga förväntningar medför att man blir besviken när de inte infrias. Det är bättre att acceptera att det kommer att ta tid att bli frisk och uppmuntra den du känner som är sjuk att inte ge upp. Det kan ta veckor eller månader innan antidepressiva läkemedel har effekt. Samtalsterapi kan ta ännu längre tid innan den ger god effekt.

Läs på om sjukdomen

Det är också en god idé att du som är anhörig läser på om sjukdomen, så att du vet vad du kan förvänta dig. Det kan medföra att det blir lite lättare att inte ta saker som den sjuke säger eller gör personligt. Till exempel isolerar sig deprimerade personer inte för att de har börjat hata sina anhöriga, utan för att det är en del av sjukdomen. Med det menar vi inte att du ska acceptera att bli illa behandlad, du ska vara ärlig och berätta om dina känslor, men det kan ge dig en större förståelse för varför den sjuke beter sig på ett visst sätt. 

Ha en öppen dialog

För att du ska kunna hjälpa personen du känner med depression är det viktigt att dialogen mellan er fungerar. Försök att vara en god lyssnare. Det är mycket viktigare att du lyssnar ordentligt än att komma med goda råd. Uppmuntra den sjuke att tala om sina känslor och lyssna utan att döma. Det räcker förmodligen inte med ett enda samtal, utan du får räkna med att det kan bli många tuffa samtal.

Det är även viktigt att du tar hand om dig själv, så att du orkar hjälpa den sjuke. Pausa inte hela ditt liv, utan se till att fortfarande träffa vänner och åka på resor, som du brukar. Åk även om din sjuka anhöriga inte kan följa med. Om du förändrar alla rutiner och isolerar dig hemma hos den sjuka är risken stor att du kommer att bli utbränd eller nedstämd. Om det känns för riskabelt att åka ifrån din anhöriga så kan du be en vän att komma över till er på besök istället.

Be om hjälp

Be om hjälp om du känner att du behöver det. Det är inte ett svek mot din anhörige om du berättar om dina problem för att få stöd och hjälp. Du kan till exempel gå med i en stödgrupp för anhöriga eller prata med en vän. Huvudsaken är att du hittar någon du kan prata med som går att lita på. Du ska inte behöva oroa dig för att det du säger ska föras vidare eller att den du pratar med dömer dig.

Håll utkik efter tecken

Ett annat sätt som du kan hjälpa både dig själv och den sjuke på är att hålla utkik efter tecken på att han eller hon planerar ett självmordsförsök. Några exempel skulle kunna vara om den sjuke börjar prata mer om självmord, att skada sig själv eller döden mer generellt. Ett annat varningstecken är om den sjuke uttrycker hopplöshet och självhat. Ytterligare ett varningstecken är om personen plötsligt blir lugn och fixar med sitt testamente och förbereder andra saker för efterlevande.

En självmordsbenägen person kan även börja bete sig på farliga och självdestruktiva sätt och leta upp vapen eller läkemedel som hen kan skada sig själv med. Om du misstänker att någon du känner överväger självmord så bör du tala med dem om dina misstankar. Det kan kännas svårt att prata om självmord, men tänk på att det kan rädda liv. Du gör även klokt i att söka professionell hjälp. Om läget är akut och det råder direkt livsfara ska du alltid ringa 112.

I vissa fall kan, som vi redan har nämnt, motion hjälpa mot en depression. Du bör därför uppmuntra den sjuke att röra på sig. Om det hjälper kan ni träna något tillsammans. Om den sjuke inte vill eller orkar vara med och träna så gör det ändå, för att föregå med gott exempel.

Samlade tips till anhöriga:

• Läs på om sjukdomen.
• Ta hand om dig själv också.
• Var en god lyssnare.
• Erbjud dig att hjälpa den sjuke att söka vård.
• Motionera tillsammans.
• Ha inte för höga förväntningar.
• Se upp för tecken på att den sjuke planerar att begå självmord.
• Ring 112 vid livsfara.