Borderline

I den här texten kommer vi att fokusera på borderline personlighetsstörning eller BPD (Borderline Personality Disorder) som diagnosen också kallas. Vi kommer att gå igenom vad diagnosen innebär, vad det finns för behandlingar, sjukdomens historia och närliggande sjukdomar. Vi kommer även att komma med flera tips till personer som lider av borderline personlighetsstörning. De ska inte ses som ett alternativ till professionell behandling, men kan vara bra komplement till den. I vår guide kommer du även att hitta lite tips till dig som är anhörig till en person med borderline personlighetsstörning. 

Borderline är en allvarlig sjukdom, som kan leda till mycket bekymmer, både för den sjuke och dennes anhöriga. Ett första steg mot att underlätta för personer med borderline kan vara att utöka allmänhetens kunskap om sjukdomen. I och med att förståelse ökar kommer man bland annat att kunna vidta effektiva åtgärder, som att starta en lämplig behandling, snabbare. En ökad förståelse kring diagnosen kommer även att leda till att stigmat och missförstånden kring diagnosen kommer att försvinna. Fortsätt läsa så kan du också vara med och bidra till den positiva förändringen. 

Diagnosen borderline

Borderline är en mental sjukdom som påverkar den sjukes sätt att tänka, både om sig själv och andra. Vardagen påverkas kraftigt av sjukdomen, som bland annat brukar förvränga den sjukes självbild och ge denne problem med att hantera sina känslor och relationer.  

På engelska brukar den här sjukdomen kallas för BPD (Borderline Personality Disorder). I diagnosmanualen DSM-IV går sjukdomen under beteckningen borderline personlighetsstörning. I diagnosmanualen ICD-10, som Världshälsoorganisationen gett ut, kallas sjukdomen för Emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS). De två modellerna är inte identiska, men i allt väsentligt är det samma diagnos det handlar om. I många svenska texterna om sjukdomen använder man begreppet borderline, eftersom det är det som är det som de flesta brukar vara bekanta med. 

Diagnosen borderline kan fastställas först efter en noggrann utredning av en psykolog eller en läkare inom psykiatrin. I utredningen får patienten svara på frågor om sin barndom och sina symtom. Man tar även fysiska prover, som blodtryck och blodprov och undersöker patientens sköldkörtel. Patienten kan även få fylla i svarsformulär. 

Det brukar hjälpa en patient att få en diagnos, eftersom det får dem att inse att andra har samma problem. Patientens förståelse för sig själv ökar också. Det gör dessutom att det blir lättare att sätta in rätt behandling. Dessvärre finns det ett stigma kopplat till diagnosen och om psykologen avgör att det är bäst för patienten att inte veta kommer hen inte att avslöja diagnosen för patienten. 

Sjukdomsprocessen

Borderline brukar debutera i sena tonåren, när personen nästan är vuxen. Barn har visserligen uppvisat symtom som skulle kunna tyda på borderline, men man sätter inte diagnosen på barn. Ungdomar som har en skev självbild, är extremt känsliga för att bli avvisade, upplever en överdriven skam, beteendeproblem och skadar sig själva har nio gånger högre risk att utveckla borderline än andra ungdomar. Risken ökar också för andra långvariga funktionshinder. Sjukdomen brukar vara värre i början och sedan bli lite bättre när den drabbade har blivit äldre. 

Det är vanligt att ungdomar har bekymmer och symtom som påminner om en borderlinestörning, men som sedan går över när personen blir lite äldre, utan att kräva någon behandling. 

Diagnosen borderline anses vara pålitlig först under adolescensen, det vill säga några år efter puberteten. Det har varit kontroversiellt att ge en diagnos till så pass unga människor. Det finns ett stigma kopplat till att få en diagnos och det finns en chans att symtomen bara är en fas, som går över när personen blir äldre. Om det bara är en fas är ju diagnosen inte korrekt. Man var även osäker på om ens personlighet kunde anses vara tillräckligt stabil under adolescensen. Sedan dess har man dock kommit fram till att det går bra att ställa diagnosen på personer i adolescensen, eftersom det då är en stabil och pålitlig diagnos. 

Runt 5% lider av borderline

I början av diagnosens historia utgick man ifrån att diagnosen var ovanlig och man antog att det var ungefär en till två procent av världens befolkning som led av sjukdomen. Senare har det dock visat sig att borderline är betydligt vanligare än så.

En studie från 2008 kom fram till att det var 5,9% av den amerikanska befolkningen som hade borderline personlighetsstörning. I studien var 5,6% av de drabbade män och 6,2% kvinnor. Om det stämmer innebär det att det är 18 miljoner som har sjukdomen, bara i USA. Det är alltså en mycket vanligare sjukdom än man först trodde. 

Borderline brukar leda till mycket lidande, både för den drabbade och för dennes anhöriga. En person med den här diagnosen har kraftiga känslor och tvära humörsvängningar, som kan vara förvirrande och svåra att hantera både för den drabbade och människorna hen möter. 

Personer med borderline brukar även ägna sig åt självskadebeteenden och utsätta sig för faror av olika slag. Hela 10% av de drabbade begår självmord. 

4 undergrupper av borderline

Enligt den amerikanska psykologen Theodore Millon så finns det fyra undergrupper inom borderline personlighetsstörning. En borderlinepatient kunde höra till en av grupperna eller ingen av dem, i fall av mer generell borderline. 

• Modlösa
• Griniga
• Impulsiva

Modlösa

En av undergrupperna kallar han för den modlösa gruppen. Där hittar vi människor som är fogliga, lojala, deprimerade, och som känner sig hjälplösa. 

Griniga

En annan undergrupp är den griniga undergruppen. Där hittar vi negativa, rastlösa, dystra, pessimistiska och otåliga människor. 

Impulsiv

Impulsiv borderline är den tredje undergruppen. En person med impulsiv borderline har särskilt stora problem med impulsivitet. Människorna med impulsiv borderline brukar även vara ytliga, lättretliga, attraktiva och självmordsbenägna. 

Självdestruktiva

Den fjärde undergruppen kallar Millon för den självdestruktiva gruppen. I den gruppen är det särskilt vanligt att den borderline-drabbade skadar och straffar sig själv. Andra utmärkande drag för de här personerna är att de brukar vara arga, temperamentsfulla och nervösa. I grunden har de här människorna dock samma sjukdom, även om det varierar lite hur den yttrar sig i olika människor, även på individnivå. 

Symtom för borderline

Alla personer med borderline personlighetsstörning uppvisar inte exakt samma symtom. En person kan ha alla tillgängliga symtom medan en annan drabbad bara har några stycken. Alla som har borderline är dessutom individer, så samma symtom kan se lite olika ut hos olika personer. Symtomen varierar dessutom från dag till dag och mellan olika faser i menscykeln, för patienterna som har mens. 

En annan försvårande faktor är att en person kan få symtom som är väldigt lika borderline när hen till exempel går igenom en kris, en depression eller har PTSD. Därför måste diagnosen alltid fastställas av en kvalificerad psykolog eller läkare och det efter en grundlig utredning. 

För att man ska kunna få diagnosen måste emellertid den sjuke ha betydande problem i sin vardag. Borderline kännetecknas av det här urvalet av symtom: 

• Extremt starka känslor och plötsliga humörsvängningar. 
• Osäkerhet på sin egen identitet. 
• En känsla av tomhet. 
• Svårt för att vara ensam och rädsla för att bli övergiven. 
• Självskadebeteenden. 
• Impulsivitet och destruktivitet.
• Instabilitet i relationer och övriga livet. 
• Allt eller inget-tänkande  
• Overklighetskänslor. 
• Självmordstankar och hot om självmord. 
• Paranoia eller psykos orsakad av stress. 
• Manipulativt beteende. 

Kännetecken för borderline

En person med borderline personlighetsstörning har kraftiga humörsvängningar, där en person kan gå direkt från eufori till nedstämdhet, utan någon gradvis övergång mellan de två sinnesstämningarna. 

Det är även vanligt att en person med borderline har extremt starka känslor som den sjuke har svårt att hantera. De har ovanligt starka reaktioner på saker i sin omvärld och har sedan svårt att ta sig tillbaka till utgångsläget. Personer som lider av borderline personlighetsstörning kan ha otroligt starka positiva känslor, och vara väldigt kärleksfulla, glada och idealistiska, men de negativa känslorna brukar ställa till med problem. 

Osäkerhet på sin egen identitet 

En person med borderline har inte någon samlad bild av sin egen identitet. De upplever med andra ord det som att de inte vet vilka de är. Det här är ett symtom som förekmmer i alla sorters personlighetsstörningar. Man vet inte varför det är så i borderline, men en teori är att de drabbade har så starka reaktioner på sin omvärld och identifierar med varje tillfälle och därför inte kan skapa sig en sammanhängande historia om sig själv, med en samlad likartad identitet. Personer med borderline brukar dessutom vara osäkra på vad de egentligen tycker om, vilket gör det svårt att bygga upp en identitet. 

En känsla av tomhet 

De som lider av borderline personlighetsstörning brukar ha en känsla av tomhet. Det kan ha ett samband med deras problem med att förstå sig själva. De kan uppleva det som att allt är meningslöst eller inte är på riktigt. Den här tomhetskänslan brukar vara kronisk hos personer med borderline personlighetsstörning. 

Svårt för att vara ensam och rädsla för att bli övergiven  

Många med borderline personlighetsstörning har problem med att vara ensamma. De brukar även ha en överdriven rädsla för att bli övergivna och reagera starkt på minsta indikation på att de kan komma att bli det. 

Självskadebeteenden 

Det är oerhört vanligt att människor med borderline personlighetsstörning skadar sig själva på det ena eller andra sättet. Det kan vara rent fysiskt, genom att skära eller bränna sig själva, men det kan även handla om att skilja sig från någon som man vet är bra för en. Självskadebeteenden utförs utan att personen har för avsikt att begå självmord. 

Impulsivitet och destruktivitet

Det är vanligt att en person med borderline personlighetsstörning är impulsiva och destruktiva, speciellt i situationer som de upplever som svåra. Det impulsiva och det destruktiva draget kan höra ihop, så att den sjuke utför destruktiva handlingar, till exempel självskadebeteenden eller missbruk, impulsivt för att komma bort från sina känslor och/eller situationen. 

De brukar även dras till riskfyllda situationer och delta i dessa utan någon tanke på konsekvenserna. Det kan till exempel handla om att ha osäker sex, köra vårdslöst eller att hetsäta. De här impulsiva och/eller destruktiva beteendena kan såklart få ödesdigra konsekvenser och i vissa fall till och med kosta liv. 

Instabilitet i relationer och övriga livet  

Många med borderline upplever sina liv som instabila. Det brukar inte vara obefogat, då de ofta byter kärlekspartner och arbete. De har svårt att upprätthålla relationer, bland annat på grund av den borderline-drabbades plötsligt skiftande känslor, som kan innebära att man i den enda stunden idealiserar en person och i nästa hatar den. 

Eftersom personer med borderline personlighetsstörning är så känsliga för att bli övergivna är det vanligt att de misstolka sina partner och får vredesutbrott när de tror att de är på väg att överge dem. Det kan leda till att de faktiskt blir övergivna. Över 74% av alla med borderline har problem med relationer. 

Instabiliteten är ett mönster som uppstår i deras liv, trots att många med borderline i själva verket önskar sig stabilitet och trygghet. 

Allt eller inget-tänkande 

Ett annat vanligt symtom på borderline personlighetsstörning är svartvitt eller allt eller inget-tänkande. Den sjuke tänker då i termer som bra eller dåligt, utan att kunna nyansera sitt tänkande. Det här brukar speciellt förekomma i perioder när den borderline-drabbade är stressad. Inom psykologin brukar det här kallas för klyvning. 

Overklighetskänslor 

Personer med borderline personlighetsstörning brukar även drabbas av overklighetskänslor. Det här fenomenet kallas även dissociation och förekommer ofta när en borderline-drabbad person blir utsatt för stress. Man kan uppleva det som att man inte är inne i sin kropp, eller så kan man känna sig dimmig och bortkopplad från verkligheten.  

Självmordstankar och hot om självmord

Som vi redan har nämnt så är självmord vanligt i den här gruppen av patienter. Hela 10% av personerna med borderline personlighetsstörning begår självmord. Så det är kanske inte underligt att borderline-drabbade också har självmordstankar och ofta talar om självmord. 

Paranoia eller psykos orsakad av stress

Stress kan även ha ytterligare en effekt på personer med borderline personlighetsstörning. De kan bli oerhört misstänksamma och paranoida. Det här tillståndet kan vara i allt från några minuter till flera timmar. I vissa fall kan stressen till och med utlösa en psykos, med hallucinationer och vanföreställningar. 

Manipulativt beteende 

Enligt diagnosmanualen DSM-IV-TR vars senaste utgåva kom ut 2013, är manipulativt beteende en del av diagnosen borderline personlighetsstörning. Många psykologer och läkare håller med om det, då man ser de sjukas självskadebeteenden och tal om självmord som en sätt att påverka andras beteenden. Samtidigt finns det psykologer som anser att de sjuka inte har för avsikt att påverka andra känslomässigt, utan att de istället gör sådana saker för att fly från ohållbara situationer eller för att hantera sina egna känslor.

Vad orsakar Borderline

Man vet ännu inte riktigt vad som orsakar borderline personlighetsstörning, vilket är fallet med de flesta psykiska sjukdomarna. I dagsläget tror forskarna att borderline kan vara en kombination av arv och miljö. Miljöfaktorn kan till exempel bestå av något traumatiskt eller stressande som den som senare blir sjuk har upplevt som barn. Många av dem som har borderline blev sexuellt utnyttjade när de var barn. Andra har blivit försummade av sina föräldrar, som i vissa fall varit missbrukare.

Våld i barndomen  

Jämfört med genomsnittsbefolkningen är det en avsevärt mycket vanligare att borderline-drabbade har blivit misshandlad på något sätt; verbalt, fysiskt eller känslomässigt. Man har dock inte kunnat bevisa att det faktiskt finns ett samband mellan diagnosen och barndoms upplevelserna. Vissa forskare föreslår ändå att barn som har fått uppleva misshandel och problem med anknytning senare kan komma att utveckla borderline personlighetsstörning. De menar att risken att utveckla sjukdomen är större för personer med sådana upplevelser i bagaget. 

Genetik och arv

Arv innebär helt enkelt att du sjukdomen går i arv till senare generationer. Du har alltså större risk att drabbas om du har en släkting med sjukdomen. Men har uppskattat att ärftligheten av borderline personlighetsstörning ligger på mellan 37% till 69%. Det innebär att borderline är mer ärftligt än många andra psykiska sjukdomar, till exempel depression och ätstörningar. I en studie kom man fram till att borderline var den tredje mest ärftliga personlighetsstörningen av de tio som behandlades i studiegruppen. 

En annan studie kom man fram till att kromosom 9 hade ett samband med sjukdomen borderline personlighetsstörning. I samma studie kom forskarna fram till att borderline beror till 42% beror på genetik och till 58% på miljön. Möjligen spelar även kromosom 5 en roll i det hela, eftersom den kromosomen har kopplats till problem med impulskontroll. 

Signalsubstans

Somliga forskare har även kommit med teorin att borderline skulle kunna bero på att vissa signalsubstanser som reglerar ens humör inte fungerar ordentligt hos personer med borderline. Man har kunnat påvisa att de som har borderline har en lite avvikande struktur på sina hjärnor. Det är i delarna av hjärnan där känslor, impulsivitet och aggressivitet hanteras som man har hittat avvikelsen.

Behandlingar för borderline

Tidigare trodde man att det inte gick att bota borderline. Det var en av anledningarna till att en del psykologer valde att inte berätta om diagnosen för dina patienter. Idag har man emellertid kommit fram till att det finns effektiva behandlingar, som kan hjälpa personer med borderline att leva anständigt liv. Det går visserligen inte att bota borderline personlighetsstörning helt och hållet, men det går att lindra symtomen så att de drabbade får rika, givande liv. En långtidsstudie har visat att hela 68,6% av de borderline-drabbade patienterna hade fått minskade symtom inom sex år. Tio år efter sjukhusvistelsen var det hela 86% av patienterna som upplevde en stabil, varaktig symtomlindring. 

Psykoterapi

Borderline personlighetsstörning behandlas först och främst med psykoterapi. Även om det kan vara en mycket effektiv metod är den tyvärr långsam. Vissa behöver vara i terapi i flera år innan det börjar hjälpa. Man brukar använda sig av dialektisk beteendeterapi (DBT), kognitiv beteendeterapi (KBT), transferens fokuserad terapi (TFP) och/eller mentaliseringsbaserad terapi (MBT). Dessa former är extra effektiva, men terapi har visat sig hjälpa mot borderline personlighetsstörning, oavsett vilken terapiform man använder sig av. En sak som terapin kan hjälpa till med är lusten att skada sig själv, som många med borderline drabbas av. 

TFP kan hjälpa personen med borderline att komma bort från sitt svartvita tänkande. Patienten får formulera sina känslor och sina tankar om världen, för att kunna göra sina tankar lite mer nyanserade. 

KBT är en terapiform som syftar till att förändra en persons beteenden och tankar. Man analyserar patientens beteenden och dennes tankar om dem. Sedan får patienten testa att göra annorlunda och se vad det gör med tankarna. Den här terapiformen hjälper vid depression, ångest, fobier, självmordstankar och självskadebeteenden. 

För att få gå i psykoterapi kan personen med borderline behöva en remiss från en läkare, till exempel på en vårdcentral. I regel kommer man inte att få påbörja sin terapi behandling direkt, utan måste stå i kö ett tag först. 

Mindfulness är ett annat verktyg som kan hjälpa för att hantera borderline. Tekniken kan få personen med borderline att bli mer närvarande i nuet och få lättare att hantera sina känslor. 

Det finns även läkemedel som hjälper vid borderline personlighetsstörning, även om de som sagt inte botar störningen. Det läkemedlen gör, i bästa fall, är att de lindrar symtomen. Vilka läkemedel som man sätter in beror på vilka symtom som patienten uppvisar. Antidepressiva, antipsykotiska och stämningsstabiliserande läkemedel kan till exempel vara effektiva alternativ.  

Borderlines historia

Borderline personlighetsstörning verkar ha funnits redan på antiken. Homeros, Hippokrates och Aretaios har alla beskrivit karaktärer med extremt starka känslor och känslosvängningar. Aretaios var filosof och läkare och beskrev en person som skiftade mellan impulsiv vrede, melankoli och mani. 

Man använde länge flera olika begrepp på sjukdomen. Bland annat talade man om att de borderline-drabbade var hysteriska, hade latent schizofreni eller borderline schizofreni, gränspsykos, subklinisk schizofreni eller en schizofren karaktär. 

Personlighetsstörningen började kallas borderline år 1938. Namnet kom sig av att man inte upplevde att sjukdomen passade in i någon av de då existerande kategorierna inom psykiatrin, som var neuros och psykos. Ordet “borderline” betyder gränslinje och man såg det som att diagnosen befann sig på gränsen mellan de två kategorierna. Begreppet borderline förekommer först i ett psykoanalytiskt verk av Adolf Stern. Där beskriver han sjukdomen som en mild form av schizofreni, som befann sig på gränslinjen mellan neuros och psykos.   

Under 1960 och -70 talet började man se på sjukdomen på ett annat sätt. Istället för att se det som en variant av schizofreni började man se det som en känslomässig störning, som gränsade till cyklotymi, manodepressivitet och dystymi. På den här tiden kallades borderline för cyklotymisk personlighetsstörning i diagnosmanualen DSM-II. 

På 1980-talet, efter att standardiseringskriterier hade skapats för att skilja på känslostörningar och personlighetsstörningar, blev borderline inskrivet som en personlighetsstörning i DSM-III. Man valde att skriva in diagnosen i manualen trots att det då inte var en allmänt erkänt diagnos. 

Termen “Borderline Personality Disorder” (BPD) myntades på sextiotalet i Amerika och används fortfarande allmänt. Man föredrog det framför ”emotionally unstable character disorder” och ”borderline schizophrenia” som var termer som också förekom tidigare. 

Problem som uppstår med borderline 

Att ha borderline kan ställa till det på många sätt och brukar ha en stor påverkan på den drabbades liv. Till exempel kan en person med diagnosen borderline ha svårt att fullfölja sina studier. Den kan även leda till att personer får svårt att hålla fast vid jobb. De brukar ofta byta eller bli av med sina jobb. Det är dessutom vanligt att en person med borderline har haft problem med lagen, kanske till och med har suttit i fängelset. 

Borderline-drabbade har i regel även svårt med relationer, vilket kan leda till konfliktfyllda relationer, stress och/eller skilsmässa. Allvarliga självskadebeteenden, som att skära sig själv eller bränna sig själv kan leda till upprepade sjukhusvistelser. Ett annat vanligt självskadebeteende är att personen med borderline ger sig in i relationer där de blir misshandlade. Borderlines riskbenägenhet och impulsivitet kan även leda till oplanerade graviditeter, sexuellt överförda sjukdomar, trafikolyckor och slagsmål. Sjukdomen kan också leda till självmordsförsök och ibland rent av till fullbordade självmord. 

Komorbiditet och närliggande sjukdomar 

Komorbiditet betyder samsjuklighet, alltså flera sjukdomar som brukar förekomma samtidigt. När det kommer till borderline så finns det en hel rad sjukdomar som brukar uppträda sida vid sida med den. Några vanliga sjukdomar som kan uppträda samtidigt som en borderline personlighetsstörning: 

• Depression
• Alkoholmissbruk 
• Ångestsjukdomar
• Ätstörningar
• Manodepressivitet
• Posttraumatiskt stressyndrom 
• ADHD
• Drogmissbruk
• Dissociativa störningar 
• Schizotyp störning
• Antisocial personlighetsstörning
• Beroende personlighetsstörning 
• Somatoforma störningar 

Sjukdomarna som vi har nämnt i listan ovan är också sjukdomar som på många sätt kan likna borderline, vilket kan försvåra diagnosen. Därför är det viktigt att det alltid är kunnig vårdpersonal som ställer diagnoser. Det går inte att själv avgöra om man har borderline eller inte. 

Borderline personlighetsstörning och kön 

Diagnosen borderline personlighetsstörning är betydligt vanligare hos kvinnor. Hela  75% av de som diagnostiserats med borderline var kvinnor, enligt en studie. Diagnosen är alltså ungefär tre gånger vanligare hos kvinnor än hos män. Läkaren Joel Paris ska ha sagt att 80% av borderline-patienterna på hans klinik var kvinnor. I samma citat säger han att den siffran kanske inte stämmer för samhället i stort. Det är dock möjligt att det finns ett ganska stort mörkertal i statistiken. 

En del av den skillnaden skulle emellertid kunna bero på att det inte är lika vanligt att män söker vård för sin borderline och får den diagnosen. Istället söker de hjälp med saker som personlighetsstörningen orsakat, till exempel alkoholmissbruk. Risken är också större att män med borderline hamnar i fängelse på grund av kriminalitet. Den största andelen av de som begår självmord är män. Mer än dubbelt så många män tar livet av sig, jämfört med andelen kvinnor. Av männen är det 18% som begår självmord och av kvinnorna är det 8%. 

Dels skulle skillnaderna i statistiken kunna bero på att män inte ofta söker vård för sin personlighetsstörning. Det dock även finns vissa skillnader i hur borderline yttrar sig i män respektive kvinnor. Kvinnor tenderar att vända sin destruktivitet inåt, och ha självskadebeteenden och ätstörningar. Män brukar däremot uppvisa sadism och ha ett explosivt humör. Det är även vanligare att män missbrukar och begår brott. Det kan göra det svårare att inse att det handlar om samma sjukdom och ge männen rätt diagnos. 

En annan sak som skulle kunna bidra till skillnaden mellan kvinnor och män i statistiken är att de som senare utvecklar borderline brukar ha blivit sexuellt utnyttjade när de var unga. Det är vanligare att kvinnor blir sexuellt utnyttjade, vilket skulle kunna förklara en del av skillnaden i statistiken. 

Att vara anhörig till en person med borderline personlighetsstörning 

Att leva med en person med borderline personlighetsstörning är inte alltid lätt. Du kan inte tvinga dem att söka vård, även om du vet att de verkligen behöver det. Det finns emellertid annat du kan göra för att hjälpa en person med BPD. 

En viktigt steg för dig som är anhörig är att läsa på om sjukdomen. Du måste inse att personer med borderline personlighetsstörning lider. När de säger eller gör elaka saker är det för att få slut på sin smärta. Det är ytterst sällan som de gör elaka saker avsiktligt. Om du är påläst och förstår det kommer du inte att ta åt dig lika mycket och kan hantera situationen på ett mer konstruktivt vis. 

För att orka ta hand om någon med borderline personlighetsstörning måste du också se till att ta hand om dig själv. Behåll kontakten med familj och vänner, stressa inte för mycket, ät hälsosamt, fortsätt att ägna dig åt fritidsintressen som du gillar, och gå gärna med i en anhöriggrupp för personer som känner någon med borderline. 

Samtal är viktigt

En förutsättning för att kunna bygga en god relation med en person med borderline är att ni kan kommunicera. Det kan emellertid bli svårt, eftersom personer med den här diagnosen har svårt för att tolka kroppsspråk och lätt kan bli arga över saker de tolkar in i det du säger, men som du absolut inte menar. Därför är det viktigt att du väljer rätt tillfälle för era samtal. Om den sjuke redan är på dåligt humör kan det vara bäst att vänta. En ilsken reaktion på något harmlöst du sagt bör du försöka bemöta med lugn och genom att erkänna den sjukes känslor. 

Det är även viktigt att du lyssnar aktivt och visar sympati när du talar med någon med borderline. Avlägsna alla distraktionsmoment, stäng av tv:n, mobiler och datorer. Avbryt inte och led inte över samtalet till sådant som du hellre vill prata om. För att visa att du lyssnar kan du nicka eller humma lite. Det är viktigt att den borderline-drabbade känner sig hörd. 

Ett annat kommunikationstips är att försöka fokusera på känslorna istället för orden. Lyssna på känslorna som den borderline-drabbade försöker förmedla.  

Hur kan du hjälpa en person med borderline

Det är vanligt att personer som har borderline personlighetsstörning har stora problem med att upprätthålla stabila relationer till sina partners, arbetskamrater och vänner. Det beror på att du som har borderline har svårt att se saker från ett annat perspektiv än ditt eget. Du tenderar att misstolka andras tankar och känslor och inte förstå hur de påverkas av ditt beteende. Ett första steg är att erkänna för dig själv att du har vissa brister inom det här området. Därefter kommer du att kunna gå vidare och börja jobba på att förbättra dina sociala färdigheter. 

Kom ihåg att du inte är en tankeläsare. Utmana dina antaganden. Fundera på om det kan finnas någon annan orsak bakom än de negativa antaganden borderline-drabbade ofta gör. Om din partner till exempel är kort mot dig när ni talar i telefon kanske det får dig att känna dig osäker och rädd att hen inte vill vara med dig längre. Tänk då på att det kan finnas många anledningar till att din partner betett sig så. Det skulle till exempel kunna bero på att din partner är stressad eller inte har hunnit få i sig sitt morgonkaffe ännu. 

Du kan också fråga personen vad hen egentligen menade. Fråga vad personen känner och tänker och kolla om det stämmer med dina antaganden. Försök att inte låta anklagande när du frågar ut personen. 

Tips till dig som har borderline 

Borderline personlighetsstörning kan vara väldigt svårt att hantera för dig som har diagnosen. Det går nog inte att lära sig att hantera den helt själv. Du får räkna med att behöva stöd från psykiatrin och eventuellt även från anhöriga och medicinering. Med det sagt behöver du inte lämna över hela ansvaret för din hälsa till de yrkesverksamma inom psykiatrin, för det finns en del som du kan göra själv för att göra ditt liv och diagnosen lättare att hantera.  

Acceptera dina känslor

När du drabbas av en känslostorm bör du försöka acceptera känslan. Det är lättare sagt än gjort, men försök att inte kämpa emot utan istället tillåta dig att ha dina känslor. Kritisera inte känslorna. Här är en mindfulnessövning som kanske kan hjälpa: 

• Observera dina känslor. 
• Uppmärksamma känslorna som kommer och går. 
• Lägg märke till hur din kropp reagerar på känslorna. 
• Säg till dig själv att du accepterar dina känslor. 
• Påminn dig själv om att det bara är känslor, och att det du känner inte behöver stämma överens med verkligheten. 

Ta hand om dig själv

Personer med borderline personlighetsstörning påverkas väldigt negativt av stress. Därför är det viktigt att du tar hand om dig själv, så att du inte blir lika känslomässigt sårbar. Här är några tips på vad du kan göra för att må bättre: 

• Minimera stressen i ditt liv. 
• Ät nyttigt och varierat. 
• Se till att få tillräckligt med sömn. 
• Motionera regelbundet. 
• Undvik droger. 
• Gör avslappningsövningar. 

Kontrollera impulsivitet 

Du kan även anstränga dig för att försöka kontrollera impulsiviteten som många med borderline drabbas av. I ren desperation och för att försöka komma bort från sina överväldigande känslor, kan personen med borderline göra farliga saker som hen egentligen vet att man inte ska göra. Impulserna är försvarsmekanismer som utlöses i nödlägen. Handlingarna som den sjuke utför impulsivt, till exempel att skära eller bränna sig själv, kan hjälpa en liten stund, men på lång sikt kan priset för sådana handlingar bli högt.  

Nyckeln till att förändra det destruktiva beteendemönstret är att lära sig att stå ut med de obehagliga känslorna. Om du lär dig att hantera obehaget kommer du att kunna trycka på paus när du i vanliga fall skulle ha gjort något dumt. Då kommer du att få kontroll över situationen och kan vänta på att känslorna ska passera. 

En annan sak som kan hjälpa när du får lust att skada dig själv är att hitta en distraktion. Du kan till exempel titta på tv, spela ett instrument, läsa, spela ett tv-spel eller sticka. Hushållssysslor, som att handla, fixa med tvätten och så vidare, kan också fungera bra som distraktioner. Träning kan också fungera som en distraktion. Du kan även testa att ringa en vän. Du kan dessutom testa att distrahera dig själv genom att stimulera dina sinnen. I listan här nedan får du några tips på saker du kan testa. 

Engagera dina sinnen 

En annan teknik som kan vara lugnande och som du kan ta till när det känns svårt är att se till att stimulera dina olika sinnen. Du kommer att behöva experimentera för att hitta det som passar just dig bäst. 

Om du känner dig tom och upplever det som att du inte känner någonting kan du testa att stimulera din känsel genom att hälla vatten över dina händer. Du kan också testa att ta tag i en möbel så hårt du kan eller att hålla i en isbit. 

Du kan också stimulera din smak genom att suga på karameller eller godis, eller äta något annat med en stark smak. Om det här är något du gör ofta och länge bör du försöka hitta sockerfria karameller, eftersom dina tänder annars kan ta stryk. Om du behöver slappna av kan du testa en skål soppa eller dricka en kopp te. 

För att stimulera ditt luktsinne kan du tända ett doftljus, testa aromaterapi, spruta ut din favoritparfym i rummet eller laga mat som luktar gott. Vissa får bäst effekt av starka lukter, som citrus och kryddor. 

Synen kan du aktivera genom att fokusera på något som fångar din uppmärksamhet. Det kan handla om något du ser i din omgivning, ett foto, en målning eller en fantasibild. 

Hörselsinnet kan du stimulera genom att lyssna på lugnande naturljud, inspelade eller verkliga, beroende på vad du har tillgång till. Du kan även lyssna på musik, ringa i en klocka eller blåsa i en visselpipa. 

Fler blandade tips 

Det finns även bra andningsövningar som kan hjälpa dig att hantera dina känslor. En annan sak som kan underlätta för dig som lider av borderline är att du lär dig mer om diagnosen och hur den yttrar sig hos dig. Lär dig vad det är som sätter igång olika beteenden hos dig, till exempel impulsiva beteenden. Försök att bara ha kontakt med personer som stöttar dig och vill dig väl. Om du inte redan har det bör du även upprätta en kontakt inom psykiatrin, och se till att få terapi behandling. 

När du ska söka vård 

Du ska alltid söka vård om du funderar på att ta ditt eget liv. Om det är akut ska du ringa 112, annars kan du höra av dig till Självmordslinjen som nås på numret 90101. Jourhavande präst kan du nå fram till genom att ringa 112. 

Du bör även söka vård om du känner igen dig i symtom beskrivningarna ovan och har svårt att hantera din vardag. I första hand kan du kontakta en vårdcentral, som sedan kan remittera dig till en psykiatrisk mottagning, om de bedömer att det behövs. På vårdcentralen kan du även få recept på olika läkemedel, som kan underlätta för dig.